Sitter i min soffa, min underbart fina soffa, och njuter av tystnaden och allt som jag inte haft på 4 veckor. Igår var tjejerna här, trevligt var det. Har nog aldrig blivit så glad som när Emelie kom åkandes på sin moppe. Jag mest kastade mig fram bredvid henne och vi log en massa och skrattade och sen gick vi inte och hon fick prata lite med min underbara mamma bara för att emelie gillar min mamma och hennes supergoda hembakta bröd. Sen kom Emma och Amanda, fina tjejerna. Efter vad som kändes som en evighet kom Amanda och Eve, alltså en annan Amanda. Skratt och skoj hade vi mycket av, kanotade och åt mammas pizza. Pratade om allt som hänt mig, och jag kunde säga precis vad jag ville vilket var underbart skönt. Mer samtal till Emelie, absolut! Fast jag saknar ändå Gimo och alla människor där, för jag kanske är hemhemma nu men Gimo är också hem. Efter bara fyra veckor. Bästa beslutet jag någonsin tagit var att flytta dit.