Känner mig lite utanför ibland. Känns som att alla mina vänner skaffar pojkvänner och vet precis hur man ska göra för att pojkarna ska falla för dom. Jag ligger tusen år efter alla och känner mig lite smått efterbliven. Klart, jag har varit där en gång. Men sen tog det stopp. Jag blev på något sätt handikappad, och även om jag ibland har superbra självförtroende verkar det inte fungera så fort någon ser lite bra ut. Då blir jag till någon annan, som låter en massa och säger saker som jag egentligen inte menar.
Ibland så tänker jag fyfan vad skönt det skulle vara att bara flytta och kapa all kontakt, skita i allt och alla och bara låta forsmark svälja mig. Men så kan jag inte göra. Eller? Jag vet inte. Sommaren kommer förhoppningsvis bli underbar, tyvärr så lyckas jag alltid med att bli nere över nåt. PMS, liksom.
Och oroa er inte, de av er som jag fortfarande orkar umgås med vill jag inte alls lämna. Saker är den att det är typ två. Men får träffa den ena snart, och den andra har jag umgåtts med den senaste helgen. Äsch, vafan. Hela det här inlägget virrade bort sig och blev till något som inte var planerat från början. Imorgon är det midsommar och jag måste vara på bra humör annars kommer min mamma döda mig. Ska klippa mig nu. Ska sakna mina vänner nu. Ska längta till PaL nu.
Så var måndag avklarat och nu är det bara 3 dagar kvar på jobbet! Sen blir det sommarlov och musik. Ser fram emot det så mycket, och det känns som att arbeta bara gör sommarlovet så mycket bättre. Nu känns det som att man faktiskt verkligen förtjänar att få ha lite ledigt. Skolan är... inte riktigt samma sak som att jobba. Det är inte riktigt lika viktigt att allt blir bra. Det gör inget om du någon gång kommer tio minuter försent, för det finns ingen lön. Förutom studebidraget, men det spelar ingen roll.
EN VECKA KVAR TILL PEACEANDLOVE!
Ett underbart band som kommer till PaL, sett dom live tre gånger och det ska verkligen bli en fjärde!
Snart har jag jobbat klart (bara 4 dagar kvar) och sen börjar mitt sommarlov på riktigt. SKÖÖÖNT. Då blir det att fira midsommar med systrar och familj. SEN blir det det som jag väntat på sen typ.... jul! Festival i Borlänge i en HEL awsome vecka. Ser mest fram emot vampire weekend, dom kommer vara riktigt fina. The kooks kommer nog vara bra dom också. Och alla andra som jag ser fram emot. Och har jag tråkigt är det ju bara att gå till tältet eller åka hem till farmor och farfar som bor typ 6 km från festivalen.
Någon undrade varför jag anser ner med monarkin... Jag är väl egentligen inte så insatt i det, men jag anser att skattebetalare inte ska lägga pengar på att EN familj ska få leva och ha det skönt utan att jobba för det. Jag vet, de jobbar, på sitt egna lilla sätt. Reser utomlands, klipper tunga band med sina tunga saxar, måste LE typ hela tiden. Vem skulle vilja leva ett så hemskt liv? Man kan ju undra hur mycket bröllopet egentligen kostar, och vilka som står för det. I Sverige styr vår regering och jag tycker inte att några som inte bidrar till att vårt samhälle ska förbättras mer än någon annan förtjänar att få mer pengar. I så fall borde alla få chansen att vara kungligheter. Höj hellre lönen för de som verkligen förbättrar våra liv, som tex lärare, forskare, poliser... och alla andra som jobbar hårt varje dag.
Hm. Jag tycker ner med monarkin, men efter att ha glott på bröllopet igår så kunde jag inte låta bli att tycka om dom lite. Viktoria verkar så himla trevlig, och efter att Daniel grät en liten skvätt efter att de båda sagt ja verkade han ju som världens helyllekille! Nej, jag tror att monarkin får finnas kvar i Sverige, i alla fall ett litet tag till.
Klockan är knappt halv tio och ändå ska jag sova. Känner mig ynklig och sjuk, men min smarta hjärna har iaf räknat ut att jag gjort ungefär en fjärdedel av allt jobb. BARA 7 arbetsdagar kvar nu! Sen blir det systrar och sen.. PAL!
Åh vad jag är pepp nu. Pepp som bara den. På allt som kommer vara där. Musiken, människorna, funderingarna, åh-jag-känner-mig-snygg. Pepp på att vara med min kusin och hennes vänner. Helt underbart. Pepp på att träffa Amanda, för vi träffas ju knappt aldrig.
Det ska bli det bästa på hela sommaren, och så är det bara!
Och ja, jag ser fram emot att få spendera lite tid hos farmor och farfar också. Dom är bäst på sitt egna lite rasistiska, överösande kärleks sätt.
ÅH dumma människor, varför i hela friden ska ni vara trevliga den absolut sista dagen i skolan? Jag kommer sakna er som varit bra och faktiskt inte skrattat åt mig för mina åsikter. Byter skola av många anledningar, men mest för att jag och min klass verkligen inte passar ihop. Jag tycker att miljön ska räddas, det tycker inte dom. Jag tycker man ska plugga och skapa sig en framtid, det tycker inte de flesta av dom.
Men allt det där är undanflykter för att jag inte ska börja gråta just nu. Har ju funnits en hel del underbara människor också. Malou, de sista månaderna. Eve och Amanda, som faktiskt kallat mig cool. Mimi, den enda tjejen i min klass och jag uppskattar henne så sjukt mycket. De första månaderna var det också den lilla gruppen som satt kvar efter skolan ibland. Jag, Malou, Amanda, Viktor och Jens. Kanske inte kommer sakna det så mycket, men det var något som förgyllde mina första dagar där. Känslan av att inte vara helt hatad. Kommer sakna vissa av lärarna, även om de var helt blinda och inte kunde se att jag faktiskt inte trivdes så bra. De gav mig iaf chansen att höja mig och verkligen kämpa.
Sorgligast känns det att lämna emelie, hon som jag bara har kontakt med via skolan även fast vi egentligen borde träffas mer. Vi var ju faktiskt bästa vänner för några år sen. Idag kramade hon mig, och då insåg jag att det här verkligen kommer hända. Jag ska flytta ända till Uppsala och lämna en massa underbarheter kvar här. Det liksom brast inom mig. Vi kramas ALDRIG, hon och jag.
Sen så har vi ju de som jag träffar utanför skolan. Typ en person alltså. Amanda. Vad som kommer hända med oss, tja det får vi väl se. Jag hoppas på att vi fortsätter den väg vi är på väg idag.
Men i höst kommer förändring, och jag tror jag behöver den. Jag klarar inte längre av att inte känna mig behövd, omtyckt för MIG eller MINA åsikter.
Något som bevisade för mig att jag hade gjort rätt val idag var när två pojkar skrattade åt mig för att jag hade "fel åsikt". Jaja, jag vet vad jag tycker. MEN JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD NÄR FOLK SKRATTAR ÅT MIG FÖR MINA ÅSIKTER. Jag skrattar inte åt folk hur dumma deras åsikter än är. Okej. Ibland kanske jag hånler lite när dom inte ser. MEN INTE ÖPPET.
Nu såg jag att Eclipse's soundtrack släppts, så jag ska knarka det ett tag. Vill längta, men inom mig känns allt lite sorgligt just nu. Kommer sakna er en massor iaf.
