Om man måste övertala sig själv att man är kär, då är det inte på riktigt va?
Kommit hem till norge, men inte fan var det lätt. Saknar alla redan, och ska vara här i en vecka till. Men här finns finfina syskonen och jag mår nog bara bra av att vara borta ett tag. Verkligen fundera över vad jag tycker om alla. Och inse att det är okej att inte vara vän med alla. Och alla måste inte gilla mig. Det är okej. Det finns andra som gillar mig för den jag är.
Har massa prov framför mig, ångesten ligger som en konstant dimma över mig och jag har bara ont i magen. Har dessutom lyckats med att bli lite småkär, vilket jag inte borde bli. Kan väl inte låta bli helt enkelt...
Alla här är fortfarande supertrevliga, men vilka jag umgås mest med förändras hela tiden. De sista veckorna har det varit mest Carro och några östhammarspojkar, allt vi gör är att kolla på film. Kärlek till film alltså!
Har ont i min hals men jag klarar mig. Alla här blir förkylda samtidigt, så vi lider tillsammans!
