Eftersom att jag är så stor går jag i trean nu. Och att gå i trean är ungefär lika med inga lektioner alls. Jag slappar all day long så att säga. Och då blir det tyvärr så att de få läxor man har lätt glöms bort och lämnas till sista minuten. Typ som den stora biologiuppsatsen jag ska skriva. Eller svenska litterär, fast det gillar jag ju faktiskt. Men hursomhelst, när man blir stressad och inser att det finns typ ingen chans att man kommer klara dethär, då sätter jag på musik. Musik som jag inte riktigt tänker på, utan bara lyssnar på. Och om jag sjunger med kan det låta ungefär såhär:
"Dam, so sexy bitch!" utan att jag riktigt tänker på det.
-
-
Dagens tips! Har du tråkigt kan du ju alltid sätta dig framför webbkameran. Det är ju alltid kul att titta på sig jälv istället för att skriva om immunologi. BAHAHAHAHA.... Jag vill slappna av. Jag vill ha familj och värme och bad och brunhet.
Om ingen har märkt det så närmar sig vårt kära jullov med stormsteg. Om en vecka och tre dagar sitter jag på ett flyg mot min syster i Singapore och jag kan verkligen nästan inte hålla mig! Jag saknar min syster som jag inte träffat på en evighet, och nästan ännu mer saknar jag värmen som vi i Sverige inte så ofta får känna på.
I fredags hade vi julfest, och som på de flesta forsmarksfester hade vi även en kamera där. Bara så att alla helt garanterat kommer få se en riktigt ful bild på sig själv. Jag fick förmånen att inse hur extremt blek jag är. Jag ser ut ungefär som att jag har varit instängd i en källare i 100 år. Så i Langkawi ska det bli sola av! Och lite diet kanske. Jag vet hur mycket man äter en vanlig jul, men jag ska ju inte fira en traditionell jul. Jag kanske kan se till att gå ner i vikt istället och skratta åt alla som är tocka och bleka sen. Hihihi.
För ungefär ett år sen var första gången jag fick en puss av min finfina pojkvän Gustav. Han är det stora minus med min resa till Singapore, för han ska inte med. Men jag tror jag klarar två veckor av värme, bad och allmänt skoj utan honom. Det gör jag faktiskt.
-
-
Nu när vi ändå är inne på det här med awsome personer kan jag ju passa på att nämna att jag saknar mina två bästaste kusiner väldigt mycket. Lite så att jag nästan går av. Vi har inte träffats på en hel evighet, vilket enligt mig är en ganska så lång tid. Och coola Åsa har ju begett sig till Paris där hon utvecklas till än ännu mer chick (jag vet att det stavas så, för det fick jag lära mig av Åsa) person. Och Linnea och jag väntar helt enkelt på att trean ska ta slut så att vi också kan börja våra très chick liv vi också. För just nu sitter Linnea och pluggar hårt, duktig som hon är, och det tycker jag hon förtjänar en applåd för. Mest för att jag borde också ha pluggat, men jag spelade oblivion istället...
