Vet att jag inte har rätt att bli arg men jag blir det ändå. Vet inte riktigt varför men på senaste tiden har mitt humör gått upp och ner som en jävla berg och dalbana. Är avundsjuk som fan nu. Vill att det ska bli natt och inte så ensamt i min säng, men jag vet att jag inte har rätt att tänka så. Jag hatar de där själviska tankarna som smyger sig in och äter upp det där lilla vett man hade från början. Typ varför gör jag ens det här när det bara är jag som verkar bry mig.
-
-
Lyssnar på PaL-musik och försöker peppa. Försöker vrida ur den lilla glädje som jag kan hitta.
