Ibland så tänker jag fyfan vad skönt det skulle vara att bara flytta och kapa all kontakt, skita i allt och alla och bara låta forsmark svälja mig. Men så kan jag inte göra. Eller? Jag vet inte. Sommaren kommer förhoppningsvis bli underbar, tyvärr så lyckas jag alltid med att bli nere över nåt. PMS, liksom.

Och oroa er inte, de av er som jag fortfarande orkar umgås med vill jag inte alls lämna. Saker är den att det är typ två. Men får träffa den ena snart, och den andra har jag umgåtts med den senaste helgen. Äsch, vafan. Hela det här inlägget virrade bort sig och blev till något som inte var planerat från början. Imorgon är det midsommar och jag måste vara på bra humör annars kommer min mamma döda mig. Ska klippa mig nu. Ska sakna mina vänner nu. Ska längta till PaL nu.