I fredags var vi på pubrunda med klassen. Jag har inte lärt mig att dricka än och gjorde något, än en gång, som jag aldrig trodde jag skulle göra. I somras var det nakenbad, nu var det något annat. Jag tror att jag behöver lära mig lite självförhållning.
Inatt vaknade jag av att det stod fyra poliser och diskuterade högljutt utanför min lägenhet. Yes tänkte jag. Äntligen lite action! Gick ut i lägenheten som var rökfylld. Superkul! Väckte en yrvaken syster som fundersamt tittade på mig och nog trodde att jag skämtade när jag sa att det brann i huset. Som tur var det bara någon rolig person som tänt på anslagstavlan i vår uppgång. Äsch tänker jag, jag verkar ju dras till kriminella dessa dagar. Live with the punches och somna om. Men min kropp verkade inte riktigt vilja gå med på det. Två timmar senare, ungefär samtidigt som solen började visa sig, somnade jag. Gud vad glad jag blev när jag blev väckt av mitt alarm!
Jisses vilken bra dag! Som ur är har vi nästan bara halvdagar den här veckan. Det ser jag fram emot, lediga eftermiddagar är aldrig fel. Fast det innebär ju också att jag nog kommer behöva lägga ner lite mer tid på plugg... Men det är ett senare problem, ha det gött så hörs vi snart igen!
Fredag spenderades med gamla forsmarkare. Kändes superskönt efter att ha känt mig lite socialt missanpassad ett tag. Livet är verkligen inte som det var på Forsmark, och jag väntar på att jag ska vänja mig vid det här igen! Resten av helgen har spenderats med pojkvännen och film. Idag åt jag kebabrulle med kusinerna för min mosters man fyllde år idag. Grattis till honom! Vi gick runt ett tag på Öregrunds klippor och sen begav jag mig till Östhammar för en snabb middag med pojkvännens familj innan jag snabbt hoppade på bussen till Uppsala och mitt hem i Flogsta. Nu ska jag försöka hinna slappna av lite innan det är dags för skola och redovisning imorgon. URGHH!
En lagomt stressad Sofia Willebrand en söndagskväll. Den bjuder jag på.
Nu är det snart dags att bege sig till skolan för en heldag av matte. Gud vad roligt! Verkligen! Fast som tur är så beskrivs min mattebok med följande ord: "Naturlig matematik vänder sig speciellt till de studenter, som önskar en något enklare matematikkurs"
Med det sagt säger jag hej då för nu, så får vi väl se när vi hörs nästa gång. Om en månad kanske? Man kan ju alltid hoppas på att jag lyckas ta tag i det här någon gång.
Jag kom just på att jag inte skrivit någonting om den oerhört fina balen jag hade och min student. Nu när jag är Norge har jag absolut tid att skriva, så varför inte nu? Bättre sent än aldrig, eller hur?
Balen var jättefin, även om den här bilden kanske inte speglar min vackraste sida... Gustav var klädd i en frack från 1930, och även om det kanske inte var den tidsperioden Mr Darcy levde räckte det för att jag skulle få en kväll som tagen ur en Jane Austen novell. Fast utan allt drama, om man liksom bara hoppar till slutet. Jag dansade till och med findans som jag brukar kalla det, fast jag tyckte det var superpinsamt. Min taktkänsla är inte direkt den bästa, det var inte jag utan Gustav som fick ont i fötterna den kvällen om man säger så.
Kvällen gick mycket fortare än vad jag trodde, med mingel, tre timmars middag med oerhört god mat och sedan dans tills bussarna gick hem. Jag är glad att jag valde Forsmark, för det har gett mig så mycket.
Dagen efter var det dags för vår efterlängtade student. Jag trodde knappt att jag var tillräckligt gammal för att faktiskt göra det, men helt plötsligt satt vi där i kyrkan med studentmössorna på.
Nu har jag tagit studenten och känner mig inte alls särskilt mycket annorlunda. Nu beger jag mig mot universitetet och allt som väntar mig där. Jag börjar med tre års biologi så får vi se vart livet tar mig sen!
Fotograf: Elina Meuller, http://www.meullerphoto.com
Hej alla glada! I helgen kommer jag hem och på lördag kommer jag att ha tid att träffas. Om ni har tid att träffas kan ni väl höra av er? Det kommer nog bli något slags grupphäng på lördag kväll med lite mat och snack mest. Ju fler som kommer desto roligare blir det! Och det blir nog i pengsjö, men om du inte kan komma för att du inte har skjuts så kan du väl höra av dig så kirrar vi det på något annat sätt.
Kommer hem vecka 10, vill träffa er då. Ni som vill träffa mig, jag vill träffa er. Vad sägs om cafe station lördag dag? Kommer även ha med mig Gustav, så ni får bete er som människor. Och ni har ju faktiskt lov då också, även om jag inte har det, så ni borde kunna ta er tid en liten stund en liten dag. Hoppas jag.
Mitt hår har blivit galet långt, det är knäppt. Men jag gillar mig själv lite, om man nu får säga så. Det är galet hur bra självförtroende man kan få av att vara tillsammans med någon. Speciellt om det är den finaste pojken i hela världen. Och även om han gör saker som att putta ur sin lillebror ur skidliften, eller ut för stup. han är snäll med mig iaf. Oftast. Fast inte när han låter andra stänga in mig i köket och inte hjälper mig att komma ur. Efter "kvinnans plats är ju i köket!". Här på forsmark har dom lite förvrängd bild av verkligheten, sånt som händer när man bor för nära ett kärnkraftverk!
Lyssnar på världens finaste låt som jag hittade idag. Känner mig feg, för jag vågar inte säga det som jag verkligen vill säga. Får sms men vågar aldrig vara den första att smsa. Även fast jag vet att det kommer gå ändå. Måste våga lite mer här i livet!
.
Nyår spenderades med Emma, Fredrik och David. Det var fint med en hypad Fredrik och ett snabbt samtal som faktiskt gjorde mig glad även fast jag är livrädd för att prata i telefon. Någon jag också måste bli av med. Sen så åt vi kakor och chips till frukost, inte helt fel... Kom hem och har suttit framför datorn i stort sett hela dan. Att det är ett nytt år känns inte. Allt är som vanligt, vilket kanske inte är helt förvånande. Har väl bara börjat växa upp, eller nåt.
Skolan känns tung men ändå pluggar jag inte. Satansatansatan.
Men ajg har iaf roligt i mitt liv. På fredag blir det 18årsfest och i helgen blir det mammasystrarKerstinElsa. FINFINT! Sitter i mitt rum och tar fina bilder på mig själv. Gud så snygg jag är!
Eller nåt... Haha, men man ska ha kul i livet, och då ska man också kunna göra lite fina grimaser! ...och sen kunna leva med hur man ser ut med dom grimaserna... Inser att jag kanske blivit lite fjortis. Men jag vet inte om jag bryr mig. Mitt liv har ju blivit så mycket bättre ändå.
Hemhemma i norge, saknar gimo så att det gör ont. Drar tillbaka dit imorgon, och det känns himla skönt. Men har det förstås bra här också. Börjar väl bara inse att jag faktiskt flyttat hemifrån. Det blir inte så mycket mer än såhär. Och det känns helt okej. Skumt va? Lilla jag bor inte längre hemma.
Uttråkad i Gimo, men uttråkad hemma.
Och allt det där med att flytta hemifrån och bryta med alla har nog fått mig att förändras en hel del. Jag är inte mig själv längre. Eller, mig själv är jag, men en ny mig själv. Lite mer ärlig. Lite jobbigare. Lite gladare. Lite mer utåt. Social, kanske man kan kalla mig. På en helt ny nivå. Lite skönt faktiskt. Det var nog inte mig det var fel på. Det var.. alla andra, haha. Jag hamnade fel någonstans, och sen så fortsatte det bara åt det hållet.
Spenderar dagarna med att ha ångest över skolan, titta på filmer som är dåliga, sakna en massa folk och oroa mig över att de inte saknar mig tillbaks. Börjar inse att jag nog alltid kommer vara en sån som oroar mig över sånt. Kommer alltid känna mig sårad när någon, till och med någon jag inte gillar, väljer bort mig. Det gör ont som fan varje gång. Tar en paus från facebook, helt sjukt vad jag blivit beroende av det. Det är inte bra på något sätt. Jag kan typ allas statusar utantill. Jag tillåter inte mig själv att kolla på den sidan på hela kvällen. Ska undvika det imorgon också.
Om man måste övertala sig själv att man är kär, då är det inte på riktigt va?
Kommit hem till norge, men inte fan var det lätt. Saknar alla redan, och ska vara här i en vecka till. Men här finns finfina syskonen och jag mår nog bara bra av att vara borta ett tag. Verkligen fundera över vad jag tycker om alla. Och inse att det är okej att inte vara vän med alla. Och alla måste inte gilla mig. Det är okej. Det finns andra som gillar mig för den jag är.
Har massa prov framför mig, ångesten ligger som en konstant dimma över mig och jag har bara ont i magen. Har dessutom lyckats med att bli lite småkär, vilket jag inte borde bli. Kan väl inte låta bli helt enkelt...
Alla här är fortfarande supertrevliga, men vilka jag umgås mest med förändras hela tiden. De sista veckorna har det varit mest Carro och några östhammarspojkar, allt vi gör är att kolla på film. Kärlek till film alltså!
Har ont i min hals men jag klarar mig. Alla här blir förkylda samtidigt, så vi lider tillsammans!
Vet ni vem jag saknar? Världens finaste Emelie! Vår vänskap mår BÄST av att vi inte träffas för ofta, haha, och nu ska jag fixa så att hon kommer ner hit snart för jag saknar henne. Det har jag redan skrivit va? Jag är superpepp just nu, för jag lyssnar på maskinen. Har skrivit en hel del på datalogin och tänker skriva klart resten imorgon. Ska snart skicka in labbrapporten, om jag vågar. Fick VG på en kemiprov idag och det var inte alls roligt. Alla här är supersmarta. Men jag får helt enkelt känna mig nöjd med det JAG klarar av, och plugga mer till nästa prov. Och ställa frågor när jag inte fattar, för lärarna blir faktiskt inte arga om man vill veta mer.
Lördag om en vecka blir det födelsedagsfirande hos mig, typ 6 och sen blir det väl KANSKE till att övernatta, jag vet inte riktigt när jag ska hem på söndagen, men det kanske kommer bli för tidigt för att jag ska kunna erbjuda övernattning. Måste ju spendera lite tid med min familj också, och bara få ta det lite lugnt. Men kontakta mig om ni är intresserade så att jag vet hur många det är som vill komma!
Om nio dagar fyller jag år, och om tio dagar kommer jag hem. Hem. Konstig tanke det där alltså. Forsmarks känns lite som hem nu faktiskt. Tanken på att komma hem till pengsjö... Ojojoj. Men på lördag är de som vill välkommna hem till mig, och då blir det väl kanske lite grillning och sådant som jag oftast brukar bjuda på när jag fyller år.
Snart är nollningen slut, fyfan vad skönt. Ikväll blir det nollningsfest, och vi får väl se hur det går. Är lite full med ånger, men vafan. Man lever bara en gång och dumma beslut kommer man alltid ta. Jag är iaf skitsnygg och ska dansa som en galning ikväll.
ÅH dumma människor, varför i hela friden ska ni vara trevliga den absolut sista dagen i skolan? Jag kommer sakna er som varit bra och faktiskt inte skrattat åt mig för mina åsikter. Byter skola av många anledningar, men mest för att jag och min klass verkligen inte passar ihop. Jag tycker att miljön ska räddas, det tycker inte dom. Jag tycker man ska plugga och skapa sig en framtid, det tycker inte de flesta av dom.
Men allt det där är undanflykter för att jag inte ska börja gråta just nu. Har ju funnits en hel del underbara människor också. Malou, de sista månaderna. Eve och Amanda, som faktiskt kallat mig cool. Mimi, den enda tjejen i min klass och jag uppskattar henne så sjukt mycket. De första månaderna var det också den lilla gruppen som satt kvar efter skolan ibland. Jag, Malou, Amanda, Viktor och Jens. Kanske inte kommer sakna det så mycket, men det var något som förgyllde mina första dagar där. Känslan av att inte vara helt hatad. Kommer sakna vissa av lärarna, även om de var helt blinda och inte kunde se att jag faktiskt inte trivdes så bra. De gav mig iaf chansen att höja mig och verkligen kämpa.
Sorgligast känns det att lämna emelie, hon som jag bara har kontakt med via skolan även fast vi egentligen borde träffas mer. Vi var ju faktiskt bästa vänner för några år sen. Idag kramade hon mig, och då insåg jag att det här verkligen kommer hända. Jag ska flytta ända till Uppsala och lämna en massa underbarheter kvar här. Det liksom brast inom mig. Vi kramas ALDRIG, hon och jag.
Sen så har vi ju de som jag träffar utanför skolan. Typ en person alltså. Amanda. Vad som kommer hända med oss, tja det får vi väl se. Jag hoppas på att vi fortsätter den väg vi är på väg idag.
Men i höst kommer förändring, och jag tror jag behöver den. Jag klarar inte längre av att inte känna mig behövd, omtyckt för MIG eller MINA åsikter.
Något som bevisade för mig att jag hade gjort rätt val idag var när två pojkar skrattade åt mig för att jag hade "fel åsikt". Jaja, jag vet vad jag tycker. MEN JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD NÄR FOLK SKRATTAR ÅT MIG FÖR MINA ÅSIKTER. Jag skrattar inte åt folk hur dumma deras åsikter än är. Okej. Ibland kanske jag hånler lite när dom inte ser. MEN INTE ÖPPET.
Nu såg jag att Eclipse's soundtrack släppts, så jag ska knarka det ett tag. Vill längta, men inom mig känns allt lite sorgligt just nu. Kommer sakna er en massor iaf.
