Hej alla älskade människor som jag knappt pratar med. Saknar er så mycket, men inser också att det här beslutet, att flytta hit till forsmark, är det bästa beslut jag någonsin tagit. Har aldrig känt mig så fri, här kan jag vara den jag verkligen vill vara, få tusen vänner och bara trivas.
Men jag vet att jag har varit sämst på att uppdatera alla, så jag tänkte mig nu skriva ner lite tankar om veckorna som gått.
Första lördagen kom jag hit och fick nycklarna till mitt rum. Kände mig lagomt suermogen då kan jag ju säga! Egna nycklar, för första gången i hela mitt liv. Till mitt rum, som bara jag har rätt till. JAG. Kände mig lite som en alldeles egen person för första gången i hela mitt liv.
Lördag kväll, natt och söndag morgon spenderades i uppsala. Hann som aldrig bli nervös. Inte förns min kära mamma åkte hem. Då kände jag lite ånger, en ånger som följde mig nästan hela veckan ut. Men allt blir bara bättre för varje dag som går. Det är helt underbart. Har blivit vän med så många, och ingen behandlar andra dåligt. Det är nästan lite för bra för att vara sant. Men det kommer väl. Jag har bara varit här i två veckor. (Och om två veckor fyller jag år, och då kommer jag hem!)
Det skönaste är att man umgås med både treor och tvåor, tjejer som killar. Allt på ett sätt som jag aldrig riktigt varit van vid förut. Men det vänjer man sig fort vid!
Mitt rum ligger på våning ett av två, och om jag går ut ur mitt rum kommer jag rakt in i köket. AWSOME, jag vet. Mitt rum är av det större slaget, jag ryms som bara den och lite till i det. Andra har fått bara LIIITE mindre rum, haha. Men tydligen är det något som man unnas om man kommer långt bortifrån! På min våning är det inte så mycket liv, vill man vara social får man röra sig upp. Detta innebar i början att jag som är lite smått blyg fastnade i mitt rum, men det löste sig allteftersom skolan tog fart. Lärarna har hittils varit helt underbara. Inser redan nu att jag kommer behöver plugga en hel del, något som jag faktiskt inte har så mycket emot. Skolan har aldrig varit något som jag inte gillat.
Har börjat inse lite vilka som är mina verkliga vänner därhemma när jag ser hur bra folk faktiskt kan vara. På något sätt är det lite som ett töcken har släppt, ett töcken som jag aldrig förr vetat existerat. Jag visste inte att man kunde ha det såhär bra, och därför har jag trott att jag varit nöjd.
Saknar emelie som en tok. Fy vad du är bra, ska du veta! Önskar ibland att du var här, men sen kommer jag ihåg hur alla alltid gillar dig mer än mig, så nej tack. Du får bara ta och masa dig hit ner någon helg och vara bästaste dig här en liten KORT stund. Sen så kommer jag hem om två veckor, och då tänkte jag bjuda lite människor och fira min födelsedag. Kanske gå lite på bio!
Ojoj, nu ska jag ju faktiskt hinna se en liten stund på film innan jag somnar också. Nollning denna vecka, vilket hittills inneburit INTE så mycket sömn, om jag säger så. Ha det bra allihopa underbara!